Den nordsvenska brukshästen

Den nordsvenska brukshästen

Jämte gotlandsrusset och den svenska ardennerhästen, är den nordsvenska hästen Sveriges enda inhemska hästras.

Nordsvensken är en medelstor kallblodshäst med en genomsnittlig mankhöjd på cirka 153 cm för ston och cirka 157 cm för hingstar. Storleken är dock mycket varierande, särskilt bland stona. Rasen har många goda egenskaper. Som exempel kan ges att de är uthålliga, lättfödda, hållbara, fruktsamma, lugna och pålitliga.

Kännetecken

Huvudet är medelstort med rak profil och breda, väl musklade ganascher, vilket ger det ett kilformat utseende. Halsen är medellång och muskulös. Ryggen är lång men väl musklad. Bogen är välliggande, med en för en draghäst ändamålsenlig lutning. Bringan är oftast bred. Benen är väl dimensionerade, har breda ledgångar och starka senor. Vävnadskvalitén är mycket god. Rörelserna är energiska och taktmässiga.

Tillåtna färger inom den nordsvenska rasen är brun, svartbrun, svart, fux, gulbrun, gulsvartbrun, gulsvart, isabell samt blacka varianter av dessa färger. Avblekbar skimmel är också tillåten om härstamningen kan bevisas gå tillbaka till de norska så kallade blåhästarna.

Användningsområden

Den nordsvenska hästens användningsområde har historiskt sett främst funnits inom skogs- och jordbruket samt inom militärväsendet. Senare, efter mitten av 1900-talet, minskade behovet av draghästar drastiskt när motoriseringen satte igång i skog och på åker.

Men den kulturhistoriskt värdefulla och mångsidiga nordsvenska hästen har stora möjligheter även inom andra användningsområden, något som allt fler inser. Det är en mycket god allroundhäst som lämpar sig till all slags körning för både vardag och högtidliga tillfällen.

Som ridhäst hävdar den sig väl inom discipliner som hoppning, dressyr, fälttävlan och westernridning, i allt från lätta klasser upp till medelsvår. Med sitt välkända goda terrängsinne tar nordsvenskarna sig fram överallt och är därmed utmärkta för turridning och uteritter. Dessutom är de starka och kan ta även de tyngre ryttarna. Denna stora bredd i kombination med ett gott temperament gör att de ofta är lämpliga ridskolehästar.

Historia

Nordsvensken kan härledas tillbaka i historien som en svensk eller möjligen skandinavisk lantras. Beroende på de varierande förhållanden och förutsättningar som funnits i vårt avlånga land har lanthästen uppträtt i ett flertal lokala stammar, vilka utgör underlaget till dagens nordsvenska häst. Dessa stammar hade storleksmässigt olikartade individer. Lanthästarna i Jämtland och Hälsingland var lite större och tyngre än övriga landskaps hästar.

Lanthästens utmaningar

Under 1800-talet drabbades lanthästen hårt av korsavel. I början av århundradet blev det populärt att förädla de inhemska raserna när de ädla hästarna visat sig vara överlägsna som krigshästar. Efter laga skiftesreformen krävdes en snabb rationalisering och utveckling av jordbruket. Arbetet krävde hästar med stor massa och mycket kraft, något som man inte trodde att lanthästen hade tillräckligt av. Stora, tunga kallblodshingstar importerades därför från England och Centraleuropa. De tunga kallbloden trängde undan lanthästen i södra delen av landet och spred sig norrut.

Rasens återuppbyggnad

I sista stund insåg en grupp framsynta personer att korsningsaveln hade blivit ett stort hot mot den svenska lantrasen. Med ännu inte påverkat lanthästblod påbörjade man en renavel och återbyggnad av rasen. Bristen på lanthästhingstar ledde till att man också köpte in hingstar från den närbesläktade norska Gudbrandalska (idag Dölehäst) hästrasen. I spetsen för arbetet gick föreningen Södra Dalarnes Hästvänner som bildades 1894. De införde rasnamnet Nordsvenska Hästen som blev rasens officiella namn år 1900.

En annan huvudaktör i arbetet med att renodla rasen har varit hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtland. Den startade 1903 och var aktiv ända fram till 1996. Deras hingstar blev tidigt kärnan i det svenska hingstbeståndet. Genom Wångenhingstarna, men även genom privat uppfödning, kunniga och intresserade stoägare och målmedvetet avelsarbete har dagens nordsvenska häst vuxit fram.

Läs mer